Ibland blir man inte klok på människor. Samhället förs framåt, med gott resultat i längden. Nu har det däremot gått snäppet för långt om jag får säga mitt, ett samhälle som ska anpassa sig efter en enskild individ?

Nåja, så överdrivet är det väl kanske inte. Frågan ställs ändå: Vad hände med traditioner?

Läste precis i DN angående att personifiera sin dödsannons så mycket som möjligt. Insändare som har grisansikten, semlor och kränkande texter. Visst kan det vara ett internt smeknamn, en ledtråd om hur personen var när denna var i livet men ska detta verkligen ut bland offentligheten? Är inte det här något man bör spara till begravningen, där de nära och kära faktiskt behöver komma ihåg den där semlan, eller smeknamnet?

Hade jag dött i min motorcykel olycka så hade i alla fall jag vridit på mig i graven om någon satt in en motorcykel i tidningen. Visserligen älskar jag dem, men jag vill gärna bli ihågkommen för min person som helhet inte för ett enda intresse.

// Örjan J

För att komma tillbaka lite till gårdagens inlägg så börjar jag bli lite osäker på det här med internethandel.

Läste en artikel angående att köpa mobiltjänster på internet, att det ofta är barn som gör detta utan sina föräldras samtycke. Att de i princip får vilseledande information kring detta och istället för att de köper (som de tror) en ringsignal så slutar det upp med ett helt abonnemang.

Konsumentverket ger även råd huruvida man ska gå tillväga för att slippa abonnemanget om föräldrarna inte gett sitt samtycke.

Det är verkligen helt chockerande, hur företag kan göra så för att få ut en vinnande del. De är ju BARA BARN! Hur ska det någonsin kunna förhålla sig till pengar på ett bra sätt om de blir av med mer pengar än vad de trodde "lovades"?

Man börjar då undra lite hur man ska ställa sig till övrig internethandel, är det bara de företagen som sysslar med mobiltjänster som gör sådant här? Knappas inte. Att lämna ut hela sitt nummer på kreditkortet på en webbshop när man handlar julklappar känns helt plötsligt lite osäkert.

Man får helt enkelt kolla upp det här med större ögon.

Ett plus i kanten för konsumentverket som faktiskt reder ut det här!

// Örjan J

Jag kan inte låta bli att reagera på vissa saker man läser. Denna gången så hamnar min fokus på biofilmen "Twilight", som faktiskt inte ens tilltalar mig. Jag gillar inte skräckfilm, än mindre vampyrer.

Dock är det inte det som får mig att reagera. De överväger att klippa om filmen EFTER premiären för att få ner åldersgränsen, då målgruppen sträcker sig mot unga tjejer. Filmen är baserad på en bok som heter "Om jag kunde drömma" som riktar sig till lägre ålder än vad filmen gör. Filmen har en gräns på femton år. Detta är tack vare de lite mer blodiga scenerna.

Jag tycker helt klart att det är en bra idé med åldersgränser och även om det är en bok som riktar sig mot yngre flickor och pojkar än femton år så är det fortfarande bra. Varför i hela fridens namn borde de sänka åldersgränsen? Varför de ens överväger att klippa om filmen går över mitt förstånd. De kan inte ge ut en film som de sedan ändrar och tar bort de scener som ger åldersgränsen!

Femton år tycker jag är högst rimligt på de flesta filmerna som finns, man är ju för sjutton fortfarande barn under femton! Kan man inte hålla sig till Disney klassikerna innan dess och sedan ägna sig åt att se blodiga vampyr filmer?

Är det jag som är trångsynt? Eller hur fungerar är det i ungdomarnas värld nuförtiden?

// Örjan J

Läste precis på DN att nu blir Lasse Kronér ersättare åt Arne Weise denna julen. Jag gillar den gubben faktiskt! Han verkar vara en riktig hygglig man. Väldigt spontan och man får verkligen känslan av att han säkerligen rycker med tittarna i det goda humöret han har förjämnan.

Det är väl så, i TV-branschen. Det går helt enkelt inte att ha dåligt humör. Jag skulle aldrig passa där då är ju ett som är säkert...

I år blir det ett riktigt stort julbord hos oss till och med. Jag och min fru (rättare sagt: Min fru) har planer på att göra en riktig stor middag och bjuda hem släktingarna.

Julmaten är ju årets höjdpunkt! Så det är klart att det måste bli lyckad. Med julskinkan på tallriken och Lasse Kronér i rutan så blir ju nästan julen fulländad, hoppas bara snön trillar in på besök lagom till det.

En vit jul vill väl vi alla ha?

// Örjan J

Jag läste något väldigt fascinerande idag.

En sida på internet som riktar sig främst till ungdomar som vill veta mer om sex, samlevnad, könssjukdomar, relationer och gud vet vad.

Nu vet jag inte riktigt hur utbudet har sett ut tidigare i internetvärlden, men det som verkligen kändes som en bra idé var:

"Materialet på sajten har granskats av såväl Sjukvårdsrådgivningen som personal från ungdomsmottagningar runt om i landet. All bildmaterial med nakenhet har testats på en ungdomsgrupp innan det publicerats.

Sajten har också en hel del innovativa detaljer. Exempelvis kan man i artiklarna välja det ord man föredrar på de kvinnliga och manliga könsorganen. Vill man att det ska stå snorren i stället för penisen, eller murran i stället för slidan i artiklarna så är önskan uppfylld med ett knapptryck.

Man kan också välja att inte visa känsliga bilder och det finns information om hur man kan dölja i sin webbläsare att man besökt sidan. Det finns även en panik-knapp man kan klicka på om man har bråttom att lämna nätsidan. Då förflyttas man ögonblickligen till söksajten Google."

Här har ni sidan: http://www.umo.se/

// Örjan J

Nu får det väl ändå vara nog!

Jag förstår mig inte på alla regler eller riktlinjer som finns här i Sverige, jag blir så trött!

Läste på DN om reglerna för hur en gurka ska se ut, den ska vara rak och runt 30 cm. Inte undra på att man får komplex. Nej, skämtåsido.

Jag skiter faktiskt i hur de ser ut, så länge de smakar som en gurka bör. Det är det enda! När ska världen bry sig om andra saker som faktiskt kan anses som vettiga?

Vart i hela fridens namn är vi på väg? Snart kommer det väl komma riktlinjer och regler för hur man ska tycka och tänka också, å andra sidan finns det väl redan det...

Bah!

// Örjan J

Våld i arbetslivet ökar, men att det skulle vara så illa som den artikeln jag precis läste visste jag faktiskt inte. Den handlade om en socialsekreterare som blivit misshandlad utav en klient.

"I våras var Synnöve Gottberger Norrman ute på lunchrasten på socialförvaltningen i Vingåker. Hon är socialsekreterare och arbetar med barnutredningar. Den aktuella vårdagen kom en klient fram och ville prata.

- Jag hade ingen anledning att tro att hon skulle bli våldsam, men mitt i en mening flög hon på mig och började slå mig med knytnävarna i magen och på huvudet. Jag har tidigare tränat karate och trodde att jag skulle kunna hantera en sådan här situation, men jag blev blev så chockad att det enda jag tänkte var att man inte får slå en klient."

Vart är samhället påväg? I vilket skede tilläts detta? Hon blev visserligen polisanmäld för våld mot tjänsteman, men att detta kunde hända en socialsekreterare tar mig verkligen in på ännu värre tankebanor. Poliser eller liknande, som själv brukar våld i tjänsten kan man ju förstå, de är ju även beredda på detta och har metoder de tar till vid sådana situationer.

Men en socialsekreterare som är där för att hjälpa till? Lagen har ju sin sida och när människor inte kan hantera detta så brukar de våld, det är ju helt förkastligt!

Vad kommer hända härnäst? Ett restaurangbiträde får stryk för att kunden inte kan betala? Ja, jag vet inte. Samhället skrämmer faktiskt mig många gånger, då är man glad att man sitter här med sin kaffemugg i sitt trygga hem och inte är aktuell i arbetslivet.

// Örjan J

Alltså, vissa saker begriper man helt enkelt inte. Det har tydligen införts talförbud på vissa utav vagnarna på tågen i London.

Skyltarna verkade inte fungera något vidare, så nu ska de istället sätta någonting på fönstrerna som tar bort mottagningen på mobilerna.

Vad är det här för strunt?

Jag kan förstå till en viss del att det kan vara effektivt för de människor som vill sova eller ha lungt omkring sig. Tänk om någon väntar ett viktigt samtal då?

Visst finns det telefonvänliga vagnar med, men vad garanterar en plats där? Det kanske är fullt i de andra vagnarna och man har inget annat val.

De hade även infört något typ av mobilförbud även i Sverige, Stockholm. Det är också en helt förkastlig idé. Det tog dock bort det när de insåg att skyltarna inte fungerade, grattis!

Låt människorna gå en kurs i hur man visar lite hyffs för sina medmänniskor istället för att införa totalförbud!

// Örjan J

Något som har facinerat mig på senare tid är dessa psykiska störningar som var och varannan människa tycks ha. 10- åringar som sliter sig trasiga i skolan med dyslexi och adhd.

Eller 20-åringar som drabbats av svår borderline och har svårt att få vardagen att passera utan någon märkvärdig problematik.

Jag läste en artikel om just Aspergers syndrom som fick mig att reagera. Aspergers syndrom handlar om en psykisk störning som liknar autism, man har svårigheter att föra sig socialt och har ett antal begränsningar.

"Aspergers syndrom - finns hos cirka 3 promille av befolkningen, de allra flesta pojkar eller män. Personer med Asperger har ofta svårt att fungera socialt med tvångsbeteenden, tal- och språkproblem och motorisk klumpighet."

Denna artikeln var väldigt intressant just för att det visar inte enbart de negativa delarna utav den psykiska störningen. Killen i artikeln, Johan är riktigt duktig på att tänka logiskt samtidigt som han fallerar i de sociala sammanhangen.

Han talar om arbetslivet och hur svårt det är att skaffa sig ett jobb då det mesta bedöms utefter hur man för sig socialt på arbetsintervjuen. Johan jobbar idag inom datorer, där hans tänkande verkligen ger något. Han ser problem som andra har svårt för och löser detta genom att tänka sig till lösningen. 

Att kalla det för störning känns inte riktigt rätt, om man ser till den del i arbetslivet där det betraktas som en enorm tillgång.

Just nu praktiserar han där och inväntar besked om anställning eller om han tvingas gå. Det tycker jag är helt förkastligt, de borde inför arbetsprov på vissa arbetsplatser istället där det sociala samspelet spelar mindre roll.

Det borde vara ett "självklart" att Johan får stanna på den arbetsplats han tillbringar sina åtta timmar om dagen på. Han gör sitt jobb, förmodligen bättre än andra. Den enda skillnaden är att han hellre dricker sitt kaffe vid datorn...

// Örjan J

Sedan dess att jag var tvungen att skola in mina egna barn på dagis (eller rättare sagt, min fru) har jag sett mig om för en lite enklare lösning. De där tre veckors-inskolningen verkade helt befängt, även på den tiden.

Varför i hela friden ska man låta sitt barn "vänja" sig på en plats bland andra barn och andra vuxna när de ändå inte kommer göra det på de här tre veckorna?

Det tar väl lite längre tid än så för dem att vänja sig vid en helt ny miljö och helt nya människor?

Varför då göra en så stor grej över det hela? Nu har de ju tydligen infört en "tredagars-inskolning", den idén börjar närma sig slutet på den här hysterin. Varför göra en dramatisk sak av en sådan odramatisk sak som att sätta ungen på dagis?

Om man är orolig, vad i hela friden gör den där från första början?

Tack förskolan Hattmakarbacken som insett detta, dagis framtiden är eran.

// Örjan J